Debattartikel

Nödropen från skolor har duggat tätt sedan i höstas, och vissa har uppmärksammats över hela landet. Skolan i Glommersträsk som lades ner till årsslutet för att inga lärare kunde rekryteras. Språkundervisning som faller bort helt eller delvis. Överansträngda lärare protesterar, går in i väggen eller säger upp sig och rektorer som inte får bukt med att lösa dessa problem. Raketskolan i Kiruna som kämpar med att tillsätta resurser. Elever vars individuella val inte kan tillgodoses. Alla känner vi familjer vars barn regelbundet har stora luckor i sina scheman och som upplever att lärare byts ut så ofta att de knappt hinner lära sig deras namn. Skolvardag i Sverige. Dags att tänka om vilken roll fjärrundervisning kan ha för att förbättra situation relativt snabbt. 

Regeringens viktigaste reformförslag för svenska skolan är att anställa fler lärare, framförallt speciallärare. De ska säkerställa att förmedling av ämneskunskaper står i fokus och undervisningskvaliteten överlag höjs. Säkerligen en välkommen och sen länge efterlyst åtgärd. Dock har Lärarförbundet redan uttalat sig kritiskt om planen. Därför att bortsett från den goda politiska viljan kommer det bli jobbigt – för att inte säga utsiktslöst – att göra skillnad i praktiken och göra det snabbt. Om fler speciallärare ska tillsättas, behöver de tas från befintlig aktiv lärarkår, vilket inte löser problemen utan skapar nya: som att utarma lärarkåren och därmed skapa en än mer ohållbar arbetsmiljö. Det största hindret stavas akut lärarbrist. 

Lärarbristen är den enskilt största faktorn för försämrad likvärdighet och jämlikhet i dagens skolor. Konkret handlar det om att täcka ämnen enligt läroplan och som skola kunna erbjuda ämnen som efterfrågas. Den allmänna lärarbristen tillsammans med geografiska utmaningar att rekrytera lärare sätter käppar i hjulet för den välmenade planen att „anställa fler“. Var ska dessa lärare komma ifrån? Det kommer ta år om inte årtionden innan det har utbildats nog med lärare för att täcka behovet i praktiken. Läget skärps ännu mer i närtid i och med de väntade stora pensionsavgångarna. Samtidigt ökar det totala antalet elever. En olösbar ekvation som redan idag kraftigt urholkar allt från kunskapsinhämtning, kontinuitet i undervisningen, rättssäker betygssättning till elevernas trygghet i skolan.  

Satsningen på fler lärare är rätt i sak, men antalet anställningsbara behöriga lärare kommer inte växa över en natt. Däremot finns det tusentals behöriga ämneslärare i Sverige som idag är verksamma inom andra branscher av olika skäl. Dels för att man kanske har bytt yrkesbana någon gång i livet pga yttre omständigheter, dels för att man möjligen upplevde att en heltidstjänst som lärare var för påfrestande. En uppskattning visar att det handlar om upp till 37000 lärare. Därav finns många som både är väl förberedda på fjärrundervisning och, framförallt, intresserade av att börja undervisa igen – bara på andra villkor. 

Nu gäller det att aktivera denna fantastiska potential av behöriga och engagerade lärare. Vägen går över kvalitativt säkrad fjärrundervisning som bestående komplement till den traditionella närundervisningen. Lärarna kan samordnas och vara fjärr-resurser till skolor som saknar ämneslärare. Därutöver finns tom möjligheten att fler huvudmän delar på lärare i vissa ämnen. Sammantaget skulle fjärrundervisning i hög grad hjälpa att lösa den akuta lärarbristen redan idag, främst i klasser och skolor med ett mindre antal elever i enskilda ämnen. 

Fjärrundervisning, dvs lärarledda lektioner och kurser där eleverna befinner sig i skolan och ämnesläraren på annan, är inte att förväxla med distansundervisning, som enligt en enkät från Skolverket bidrog till att elever och studenter kände de hade halkat efter med sina kunskapsmål under pandemin och som mest var en nödlösning. Faktum är att fjärrundervisning idag redan är ett fast inslag i många länders skolväsen. Ett känt exempel är Australien, där många elever annars inte skulle kunna åtnjuta någon skolgång alls pga för stor geografisk spridning vid samtidigt litet elevunderlag. Ett annat på sistone vida omtalat exempel är ukrainska skolor som övergått till lärarledd undervisning på fjärr sen kriget började. 

I Sverige finns sedan juli 2021 lagstadgad möjlighet för skolhuvudmän att erbjuda fjärrundervisning just i situationer där antingen elevunderlaget är för litet eller det trots ansträngningar inte går att rekrytera lärare. Och det krävs inte ens tillstånd från Skolverket. I en enkät bland skolledare från våren 2022 som fjärrundervisningsexperten Reachrs genomfört angav i alla fall 6% att de redan använt sig av fjärrundervisning och 1 av 8 befinner sig i en situation där fjärrundervisning är tillämplig. Varför nyttjar då inte fler skolledare fjärrundervisning i större utsträckning? 

Ett svar kan vara att väldigt många fortfarande inte känner till möjligheten. Hela 27% uppger i enkäten att de inte kände till detta alternativ innan. Men 61% som känner till möjligheten säger att huvudmotivet vore att få tillgång till behöriga lärare i ämnen som är svåra att hitta personal till, tätt följt av 51% som ser det som möjlighet att få elever med hög skolfrånvaro att ta del av skolundervisningen och 27% som ser att det skulle tillgodose elevernas individuella val bättre. Och 1 av 4 skolledare spår att de kommer ha behov av fjärrundervisning på sin egen skola inom de närmsta 2 åren. 

Ett annat svar kan vara att skolledare har kvalitativa och sociala farhågor och därför inte vågat prova på. Mycket riktigt avslöjar enkäten att rektorer tror att fjärrundervisning kommer brista i en rad kriterier, så som rättssäker betygssättning, elevers studiero, tillsyn och motivation samt deras relation till läraren. Dock visar erfarenheterna från de få pionjärrektorer som redan idag vågat prova fjärrundervisning att de upplevda och faktiska fördelarna överväger.

På Olinsgymnasiet Götene har fjärrundervisning för eleverna i samhällsprogrammet visat sig vara ett väl fungerande komplement till den traditionella undervisningen. Eleverna har fått ta eget ansvar samtidigt som att det faktum att de varit på plats i skolan gjort att de aldrig blivit lämnade ensamma.  I och med fjärrundervisningen har de fått en nyttig erfarenhet att ta med sig i framtida studier och i det framtida yrkeslivet. Enligt eleverna själva har fjärrundervisningen fungerat väl, mycket tack vare att den undervisande läraren varit så bra. Rektorn på Olinsgymnasiet, Erik Bergsten (bland undertecknande), poängterar dock att det krävs ett gott samarbete mellan lärare på den fysiska skolenheten och fjärrläraren för att säkra rättssäkerheten i bedömningar och trygga studieron för eleverna. Efter den positiva erfarenheten tänker han nu redan ett steg längre: fjärrundervisning som en framtida möjlighet till samverkan mellan Olinsgymnasiets olika skolenheter.

Att erbjuda fjärrundervisning som komplementär undervisningsmetod vore en omedelbar och i näraliggande men i praktiken ny ansats till att hjälpa lösa lärarbristen: rektorer får tillgång till det antal kurser och timmar i precis de ämnen de behöver lärare för, oavsett var skolan ligger eller hur stort elevunderlaget är. Hundratals om inte tusentals behöriga lärare som idag inte undervisar skulle kunna täcka en ordentlig del av den akuta efterfrågan, framförallt då denna grupp av utbildade lärare har stort intresse av att just undervisa på fjärr. Elever får tillgång till kvalitativ och kontinuerligt säkrad undervisning och betygssättning av behöriga lärare i ämnen som idag inte täcks, och de kan åtnjuta tryggheten i att ha samma lärare över längre tid. Till slut: att köpa in fjärrundervisning är inte dyrare än att anställa lärare, tvärtom.  

Kriser är alltid möjligheter att tänka nytt. Vi har idag definitivt en krissituation som planerade åtgärder inte kommer bita på. Nu är frågan om fler bland Sveriges skolledare både har modet och viljan att prova på alternativ för att säkerställa att eleverna får det de behöver och har rätt till. Det vore värt mer än ett försök.