Fjärrundervisning i världen

Fjärrundervisning i världen

I USA är ”distance learning/online courses” en vedertagen skolform sen långt tillbaka, ”distance/online” är en blandning av distans och fjärr. För att förtydliga begreppen används begreppen ”synkron” (lärare och elever träffas alla samtidigt) och ibland är de ”asynkrona” (icke-samtidiga). Redan år 2009 gjorde Archambault, L., & Crippen, K. en studie där de undersökte de didaktiska kunskaperna baserat på TPACK ramverket bland K-12 (motsvarande förskola t.o.m. gymnasiet) hos Online distanspedagoger i USA. Enligt denna studie var det ungefär en tredjedel av de kommunala K-12 skolområden (36%) som hade elever inskrivna i distansutbildning läsåret 2002-2003. Den senaste förutsägelsen enligt studien är att år 2019 kommer 50% av motsvarande gymnasiet i USA att erbjudas online. Anledningar till förflyttningen av K-12 mot online distansutbildning sker är enligt studien en mängd olika sociala, ekonomiska och politiska skäl, inklusive att erbjuda kurser till lägre kostnad, erbjuda högkvalitativa kurser utanför ett begränsat geografiskt område, och individualiserande av innehåll till att tillgodose studenternas behov. Archambault och Crippen konstaterar med det ökande antalet virtuella skolor på grundskolan och sekundärnivå att det uppstår ett behov av att börja undersöka lärarnas roll och förberedelser i K-12 online-miljöer och att online-läraren blir allt viktigare i det amerikanska utbildningssystemet. Enligt Loeb, Susanna (March 20, 2020) har användningen av virtuella kurser i USA bland K-12-studenter ökat snabbt de senaste åren. Florida kräver till exempel att alla gymnasieelever tar minst en online-kurs. Hon har även gjort en sammanställning av den senaste forskningen kring ”online training” vilket sammanfattas nedan: 

  • Onlinekurser ger studenter möjligheter, att lära ämnen som inte erbjuds på den egna skolan och att komma ikapp under kvällar eller sommarlovet. Med säkerhet gynnar onlinekurser studenterna.
  • Vid jämförelser av online (”fjärr”) och personliga klasser (”när”) är onlinekurser inte lika effektiva som personliga klasser för de flesta elever. Mycket begränsad forskning har utvärderat effekterna av online-lektioner för grundskolelever och gymnasieelever.
  • Vissa studenter klarar sig lika bra i online-kurser som i personliga kurser, andra kan faktiskt göra det bättre, men i genomsnitt går det sämre i online-undervisningen och detta gäller särskilt för studenter med svagare akademisk bakgrund.
  • Det är mycket liten skillnad i lärande för högpresterande studenter i online- och personliga klassrum. Å andra sidan presterade studenter med lägre prestanda betydligt sämre i online-kurser än i personliga kurser.
  • Online-lärare måste ta hänsyn till behoven hos mindre engagerade studenter och arbeta för att engagera dem. Läraren kommer att behöva sätta normer för engagemang – som att kräva att elever regelbundet ställer frågor och svarar på sina kamrater – som skiljer sig från normerna i det personliga klassrummet.

Vidare kan ytterligare mer nutida forskningsstudier om online-undervisning i USA och en kortare sammanställning av forskningsläget läses här:  How Effective Is Online Learning? What the Research Does and Doesn’t Tell Us

I Norge var man tidigt igång med fjärrundervisning. Den utvecklades huvudsakligen för samisk modersmålsundervisning och användes på 1990-talet. Digital kompetens skrevs in som en av baskunskaperna i norsk läroplan redan 2006. I Norge har forskaren Torstein Rekkedal, en pionjär inom studier av digital undervisning i Norge dock för undervisning för vuxna, skrivit massor om ämnet i ett internationellt perspektiv, tex artikeln Internet based e-learning, pedagogy and support systems.